jag älskar verkligen att vara ensam men när jag är ensam önskar att jag hade en söt pojke/flicka här att gosa med. men jag vill inte släppa in någon i mitt liv som kan förstöra mer saker.
jag säger till mig själv att om jag släpper in någon i mitt liv så kommer dom bara förstöra och göra mig mera trasig.
jag säger till mig själv att jag har annat att fokusera på som te.x skolan och ångestproblem.
vilket kan göra mig så fruktansvärt rädd och ledsen,.
det är just det, jag är rädd för att släppa in någon i mitt liv för jag vågar inte ta risken att bli mera förstörd än va jag redan är,
jag vågar verkligen inte. jag vill inte. jag är rädd för vad som kan hända och nu sitter jag här fetaste ångesten och vet inte vad fan jag ska göra. jag måste komma bort härifrån. bort från denna stad. mår skit av att bo i denna stad. mår skit över att jag ens måste gå ut på dagarna. mår skit över att jag är så förbannat ensam men det är ju jag själv som har valt detta, eller ja snarare min ångest har valt att jag ska isolera mig från världen.
låt mig ligga här i min säng tills jag går ut skolan och kan dra ifrån denna jävla stad och förhoppningsvis detta land. om inte det duger så vet inte jag vad jag ska göra längre. tänker inte. exakt allt har trashat, finns ingenting som är helt längre. och nu sitter jag här och gråter, skakar och vet fan inte vad jag ska ta vägen.

fan ta allt och alla.

benen på sängen ramlade av så nu sitter jag här med sängen direkt på golvet och lyssnar på mitt nya favorit "indie" band, Swim Deep i min nya lilla högtalare. helt kär i killen som hade rosa hår asdfghjkl.

tänker inte sova, för överskattat.

puss.

hej, jag heter kellie eller ja, jag kallas kellie, av typ ingen, men jag heter lina, men kellie har redan begravt lina i helvetet. jag gillar flickor som inte bryr sig ett skit, glitter, ljusslingor och jag ogillar killar extremt mycket, den enda killen jag verkligen tycker om är min pappa, eller ja, tyckte inte om han på vissa sätt heller, så då kan man delvis säga att jag inte alls tycker om killar, dom skapar bara problem, därför är jag stolt celibat och vill vara det livet ut, annars tänker jag skaffa en flickvän,

för jag lovar att jag är secret lesbisk, bara det att jag inte vet om det själv än, tycker att tjejer är mycket finare än killar.

jag spenderar mitt liv på mitt rum framför datorn och jag älskar tumblr, det kan hända att jag någon gång går ut och träffar någon, men det händer sällan eftersom att jag har social fobi och är lite paranoid. men det är lungt.

jag har slagit mig själv tills jag har somnat, jag har känt riktig smärta och psykisk smärta. 

jag brukar ofta gå runt med min långa bruna peruk på huvudet när jag är hemma.

jag är delvis en pojkflicka men ändå inte, jag älskar fart och sånt, jag vill ha en egen motorcykel när jag blir stor, jag vill köra race med min bil, men ändå skulle jag inte tacka nej till en dag i stockholm för att bara shoppa. 

jag är har ett ganska skuvet sinne, ibland är jag så tjejig som det går att bli och vissa dagar vill jagoperera mig till en kille. så jag är en ganska kluven person, 

jag har 4 bästa kompisar som heter Julia, Emelie, Annie och Hilda, dom är verkligen bäst, utan dom skulle jag inte absolut inte vara vid liv längre, och det säger jag inte bara för att dom är grymma kompisar, dom har verkligen räddat mig.

jag går till en specialist psykolog ungefär en gång i månaden, har gjort det i 3 månader nu och det känns helt okej.

jag har 2 demoner/andar som heter Lina och Eric, Lina är jag själv, fast den elaka och arga delen av mig, eric är ofta bara där och kollar runt, medans Lina gör mig illa psykiskt. och när hon väll gör mig illa psykiskt så kan jag också göra mig själv illa mentalt för att jag tror att hon ska försvinna, men ofta försvinner hon inte.

jag tycker om vintern mer än sommaren, jag tycker absolut inte om solen, skulle hellre välja en vecka i iskalla alaska och åka hundspan än att åka till varma thailand.

jag är också en så kallad konventare, jag åker på konvent runt om i hela sverige, dom konventen handlar om japans manga och anime kultur. jag har varit på totalt 8 st på 3 år, det är det som har skapat vem jag är idag, en helt jävla fuckad tjej som skiter i vad folk tycker. 

jag älskar platåskor och skinny jeans.

jag är 1,67 lång och vägen 54 för tillfället, men håller på att banta ner mig lite, vill ner till 50 eller lite mindre, tänker träna tills mina lår inte slår hop. sen skiter jag i om folk tycker att jag är för smal, jag vill inte gå ner i vikt för att jag tror att folk inte tycker om mig som jag är.

jag är perfekt som jag är och ingen kan ändra på mig, förutom jag.

jag lever mitt liv hemma hos min mamma med min låtsas pappa, min hund och min kanin.

min pappa dog förra sommaren i sitt hus efter ett 30-tal knivhugg på hela kroppen av sin flickvän,

(hon sitter i fängelse)

jag är beroende av eyeliner, om jag inte har det på mig är jag antingen inte frisk eller så är jag helt sönder drogad. men japp.

vet inte ens varför jag skrev detta. 

för er som ens orkade läs allt, detta är jag, om ni har någon fråga, tveka inte att skicka iväg en kommentar, svarar på nästan allt.

puss.

bilder från thailand.

puss.

 

klippte håret själv igår, blev 13 år och scene.

puss.

puss.

jag hatar mitt liv och jag vill inte existera. punkt

puss.

detta påsklov har varit helt okej, åkte till hilda i onsdags, drog till stockholm i torsdags och kom hem för 3 timmar sedan. tänker göra absolut ingenting idag eller imorgon.

tänker nog ta kort på det jag köpte i stockholm i morgon, när det är bättre ljus osv.

men har får ni en smyg titt.

puss.

idag är jag sliten och trött, men fab och glad ändå, för i morgon kommer Hilda hit över dagen sen blir det hennes place och sthlm.
puss.

just nu sitter jag och lyssnar på musik för att hindra dom hemska rösterna att ta sig in i mitt huvud, det enda som funkar är dubstep, som helt och hållet förstör mitt sinne. 

denna helg är varit helt kaos, gråtit och panikattacker som nästan tagit död på mig, hemska saker händer.

allt blir bara värre och värre, allt bara rasar och jag vet inte vart jag ska ta vägen så jag hamnar i ett hörn och sitter där tills att blir bra ingen,

om jag fick önska en sak skulle det vara att jag inte hade skrivit "hej" tillbaka, ångrar mig så mycket idag att jag ens började en konversation med han, har inte varit inne på facebook på ungefär fem dagar bara för att jag verkligen inte klarar av att se han online eller offline, det spelar ingen roll, klarar inte ens av att veta att han finns där, bakom skrärmen, vid liv och andas. det bara förstör mig.

men nu ska vi prata om positiva saker, juste finns inga.

puss.