jag älskar verkligen att vara ensam men när jag är ensam önskar att jag hade en söt pojke/flicka här att gosa med. men jag vill inte släppa in någon i mitt liv som kan förstöra mer saker.
jag säger till mig själv att om jag släpper in någon i mitt liv så kommer dom bara förstöra och göra mig mera trasig.
jag säger till mig själv att jag har annat att fokusera på som te.x skolan och ångestproblem.
vilket kan göra mig så fruktansvärt rädd och ledsen,.
det är just det, jag är rädd för att släppa in någon i mitt liv för jag vågar inte ta risken att bli mera förstörd än va jag redan är,
jag vågar verkligen inte. jag vill inte. jag är rädd för vad som kan hända och nu sitter jag här fetaste ångesten och vet inte vad fan jag ska göra. jag måste komma bort härifrån. bort från denna stad. mår skit av att bo i denna stad. mår skit över att jag ens måste gå ut på dagarna. mår skit över att jag är så förbannat ensam men det är ju jag själv som har valt detta, eller ja snarare min ångest har valt att jag ska isolera mig från världen.
låt mig ligga här i min säng tills jag går ut skolan och kan dra ifrån denna jävla stad och förhoppningsvis detta land. om inte det duger så vet inte jag vad jag ska göra längre. tänker inte. exakt allt har trashat, finns ingenting som är helt längre. och nu sitter jag här och gråter, skakar och vet fan inte vad jag ska ta vägen.

fan ta allt och alla.