-

trodde att jag hade nått botten men just nu ligger jag långt under botten.

denna dag har jag verkligen haft konstiga känslosvängar.

ena timmen asglad på allt men sen undrar jag snabbt varför jag är glad?

hur kan jag vara glad när min pappa är död, när jag har demoner och när jag vissa dagar vill dö.

jag känner ändå att folk inte skulle tro på att jag har något fel, men det tror jag.

jag är helt enkelt för feg för att testa, för att fråga om mer hjälp.

jag vill kunna prata med min mamma och syster om mina problem. men det funkar inte.

jag vill veta varför jag känner mig värdelös ena dagen och så jävla glad den andra dagen.

jag vill veta varför jag alltid känner mig förföljd av en otäck känsla och varför den är borta andra dagen.

jag vill veta varför jag ser att hon står där och dömmer mig och varför hon andra dagen är borta.

men jag är för rädd för att folk inte ska ta mig seriös.

jag ramlar så jävla hårt utan att någon ser.

 

är ett sånt jävla problem barn.

hejdå, ska sluta skriva nu, sluta förstöra eran natt/dag.

 

vet du, jag känner exakt detsamma som dig!
jag kan vara helt överdrivet glad och lycklig, men då ingen ser på faller jag ner i min ensamhet och hatar mig själv. jag har svårt att resa mig, men framförallt har jag svårt att inse varför jag ramlar ner...