ibland är det svårt att acceptera orden "du är ju skit fin" "snygging" etc. när man vet vad som gömmer sig under allt smink och det fejkade leendet.

idag sitter jag här och ångrar att jag opererade bort mina födelsemärken i ansiktet, jag trodde att det skulle bli bättre utan dom, men tyvärr så är själva ärren värre än födelsemärkena, jag kan inte sminka över dom, jag måste ha "plåster" på dom för att dom ser hemska ut.

(nej, kan inte begära pengar av dom, jag gjorde det hos en privat kirurg,) jag får helt enkelt skylla mig själv.

jag ska igentligen åka ner till stan idag men jag har ångrat mig nu pga utseendet, 

vill inte ha några jävla kommentarer på hur "fin jag är"

ni människor vet inte vad som finns under mitt skal aka smink.

är trött på fina kommentarer om mig.

känner mest för att avboka allt som jag har planerat denna sommar. för allt jag tänker på är "hur ser jag ut?" " är mitt smink okej?" "tycker dom att jag är ful men säger inget?" 

är ledsen, trött och utmattad.

darling, you´re only magic,

not even a human being.

nu sitter jag här och skriver detta, någon minuter in på artonen juni, min pappas födelsedag.

tyvärr så finns du inte här så jag och min syster kan fira dina 51 år på jorden.

saknar dej mest av allt, jag har lärt mig att acceptera att du inte finns här och kommer aldrig tillbaka. 

finns så mycket som jag skulle viljat göra med dej, pratat med dej om och åka till ställen med dig.

när jag föddes så sa du till mamma: det känns som att detta är mer min unge än din.

det blev så. jag blev en miniatyr av dej.

jag har din personlighet upp till hundra. 

jag visar upp den hårda sidan av mig själv och visar mig sällan svag inför människor. 

jag blev den längre dottern. den dottern som tycker om att vara ensam med sina tankar.

det är jobbigt att vara ensam kvar utan att ha den stora versionen av mig själv.

det är jobbigt att vara med min syster och mamma tillsammans, det är dom två som är lik varandra och jag är inte alla lik dom. förutom vårat stora beroende för shopping och skor.

jag ska klara mig igenom livet för din skull.

jag ska klara av skolan för din skull, för jag har gett upp för länge sedan.

jag ska upptäcka världen med dig i mina tankar. 

jag ska skapa ett hem med din hjälp i mina tankar.

jag älskar dej så mycket.

puss.

vagabond platåsandaler.

jag är bäst på att få breakdowns i skolan.

har igentligen sommarlov men ligger efter i skolan så tog mig hit endast för att börja gråta och vilja ta livet av mig själv.

hatar att lyssna på mina klasskompisar när dom klagar över att dom endast fick ett C, ett C för mig är som ett A.

 

är ganska trött på att vara den roliga, när jag igentligen bara är så helvetiskt bra på att gömma min smärta.

allt skulle vara så bra om jag fick göra alla mina uppgifter hemma. och aldrig behöva åka till skolan. 

det är endast skola, själva byggnaden, som får mig att vilja hoppa av skolan, om jag skulle få göra alla mina uppgifter hemma så skulle allt vara så mycket bättre, både mina betyg och mitt mående.

fattar inte ens varför jag försöker intala mig själv att livet äger och att allt är bäst, när allt igentligen är åt helvete.

är riktigt sugen på att börja träna, är trött på att bara vara small men inte tränad.

jag har riktigt dåligt kondition och jag bara tycker i mig onyttigheter,

det händer mest när jag får ångest, då jag tröstäter.

jag har iallafall turen att jag är naturligt small och har lätt för att gå ner i vikt.

tänkte börja träna magen eftersom att jag redan har mycket muskler i mina ben, då jag red mycket när jag var mindre.

 

tänker mest på resor, sommar fester och livet efter skolan.

den enda uppdateringen som jag har för tillfället är väll att jag numera rockar rött hår.